Insekter huuuu

I dag samtalade jag med några goda vänner om insekter. Dessa obehagliga kryp. Vissa flyger, vissa kryper, vissa slingrar sig, men en sak har dom gemensamt, dom är alldeles förskräckligt otäcka. Man kan väl säga att det är på gränsen till fobi jag lider av. Många tycker säkert det är löjligt och omanligt att vara rädd för dessa otäckingar. Och jag kan förstå att en del tycks tro att dessa är ofarliga efter som dom är så små. Men ack vad ni bedrar er, dom kan se små och oskyldiga ut men akta er bara. Är det bara jag som märker att dom blir fler och fler myror, getingar, spindlar och larver för varje år? Och snart när dom är tillräckligt många så slår dom till. Titta bara på häggarna, kan vara början på människans undergång.

Nja, blev jag kanske lite väl upphetsad nu men dessa förstör verkligen min frid många gånger. Tänkte igår när jag låg på taknocken och målade vindskivorna (stegen nådde inte ända upp) att vad händer nu om det kommer en geting?. Jag vet att ett getingstick inte tar så värst ont men jag kan inte hjälpa det. Kommer det en insekt måste jag bara fly. Och snabbaste vägen ner från taket blir ju att hoppa. Föll för några år sen överbord från en båt eftersom det satt en fjäril på relingen jag höll mig i. Det visade sig sen att fjärilen var död men bättre det säkra före det osäkra. Jag försöker att tänka att det inte är farliga men det går liksom inte. Inte när dom överraskar en iaf. Och ju mindre desto värre, och helst när dom jagar i flock (typ myror).

Nu har jag en svår pappa-uppgift att inte överföra detta till mina barn. Det går väl sådär. Ingen av dom är väl särskilt rädd idag men det beror då inte på mig iaf. Bifogar en bild på en kompis som jag träffade på en Restaurang på Cypern (trevlig prick)