Jo, nog lever jag alltid. Men det är just så pass. Minns inte riktigt om jag skrev det men sist som jag skulle ner till stockholm lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle skjuta studierna framför mig till sista veckan men vad hände. Nu sitter jag ju lika förbenat där igen. Pusst och stånk. Men men det är väl bara att acceptera att man inte har någon självdisiplin över huvud taget. Har inte hunnit säga det så mycket på sista tiden som man borde men jag älskar er i alla fall.
Ps. pappas morgonvikt 80,4 !!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Äntligen ett livstecken!!=) Bra att du kämpar på med studierna..
Nu är det inte långt till julen så vi kan träffas irl ska bli hur SKOJ som helst!! Undra om vi hinner med någon "heldagars fest" som den vi hade i sommras när vi var ute med båten he, he!! Kram på dig brollan från syllan!!!
Jag känner verkligen igen mig i detta med att planera inför skoluppgifter, att försöka börja i tid men det går aldrig!Väntar alltid in i det sista..Har rätt mycket nu eftersom vi bara har 2 veckor kvar, sen kommer jag ju hem :)Blir kul att träffas till jul då hinner umgås mycket!!Kämpa på så ses vi snart!Kram Linda
Syster: ja nu är det nära. Och någon fest borde vi väl hinna med. Hörde att ni skulle bli fler hem.
HEHE...
Linda Japp nu syns vi snart hoppas det går fint för ditt lag.!
Kramar till ER båda
Skicka en kommentar