Höst, surströmming och beach 2008

Jaha, nu kommer vi inte undan längre. Hösten är här. Just nu regnar det ute och träden fäller löv som aldrig förr. I dag tog jag ner förtältet på husvagnen och ni fick köra årets sista sväng med fyrhjulingen. I går åt vi surströmming på stugan (eller vi och vi ni åt lax). Det var grymt gått. Sedan försökte vi trotsa hösten med att dricka kaffe ute. Det gick en stund, men sen var det bara att krypa in vid brasan igen. Pappa har verkligen hatat hösten tidigare, men på senare år har jag börjat gilla den mer och mer. Det är ganska skönt att få lite rutiner och vardag igen.
Föresten så börjar jag ju nya livet i morgon (igen). Till sommaren ska ni ha en 10 kg lättare pappa med en rejäl tvättbräda. När folket vänder sig om när vi går på stranden kan ni stolt säga "det där, det är vår pappa". Visst har folk vänt sig om i år också men av andra orsaker. Ni kunde ju säga "den som rullar där, det är vår pappa”. Men, men ni har ju haft väldigt mycket pappa i sommar. Och nu dj---ar börjar det slanka sunda livet. hmmmmmm

Utvecklingssamtal

I dag har ni en stolt pappa bakom tangenterna. Vi har i dag haft utvecklingssamtal med dig Axel och din fröken. Vi hade väl på känn att det gått bra för dig i skolan, men nog var det med rätt mycket pirr ändå när vi gick dit. Förra året var ett rätt oroligt år för dig (och många av dina klasskompisar). Det var en hel del nya kompisar och roller skulle fördelas. Dessutom hade du en av de värsta 6års trotser som på denna jorden skådats tror jag. Det var mycket stök och stim och du hade det rätt jobbigt. Det jag upplevde som var värst det var att du var otrevlig mot oss och dina kompisar. Men på vårkanten började allt att lugna ner sig upplevde vi. Under sommaren har du gjort en mer eller mindre personlighetsförvandlig. Från att vara en grabb som hade svårt att leka och framför allt rätta in sig i andras lekar har du nu förvandlats till en dödsskön gubbe som anpassar sig med alla, låter andra bestämma och är trevlig och glad. Fast det är ju vad vi har upplevt här hemifrån. Nu skulle det bli spännande att höra hur det funkar i skolan. Och visst hade det funkat bra där med. Fröken öste komplimanger över dig. Hon är verkligen gjord för dig och har del i din förvandling. Vad är det som gör henne så bra då?

Ja, till att börja med så säger hon att hon gillar barn med energi (och det har du ju så det räcker och blir över).

Hon verkar otroligt pedagogisk och glöder verkligen för sin uppgift att lära.

Hon fokuserar på de bra sakerna.

Och har tydliga regler och en röd tråd.

Hon har valt att inte låsa sig vid nått speciellt sätt att lära utan använder alla möjliga metoder. Och hon motiverar det med att alla barn är olika och lär sig på olika sätt.

Nu hoppas jag (och tror) att det ska fortsätta i denna anda och det känns riktigt bra att lämna dig på skolan.

Mobbing

Har just läst på aftonbladets hemsida om mobbing. Mobbing måste ju vara ett av det sjukaste som finns. Och det är något som verkar finnas i alla åldrar det ändrar bara karaktär med åren. Det är så hemskt och sorgligt att se barn som far illa av just detta. Men det är ett svårt problem att lösa. Jag vet att lärare gör allt i sin makt för att stoppa mobbingen. Men det räcker tydligen inte. Jag har ingen kunskap att bedöma om det ökar eller minskar men jag vet att det finns.
Det är bara att inse fakta att ni grabbar kommer att komma i kontakt med mobbing varse ni vill eller inte. Detta är en av de saker som får en att våndas när man tänker på att ni blir äldre.
Någon gång har jag funderat på vad jag skulle välja, om man fick välja mellan att någon av ni skulle bli mobbad eller bli mobbare?
Att se sitt barn bli mobbad och förtryckt av andra barn måste vara ett av det jobbigaste som finns. Vad skulle man göra? Jag vet själv att jag skulle bli galen. Jag skulle konfrontera barn, lärare, föräldrar riva ner himmel och helvete om det skulle behövas. Men det kan ju faktiskt bara göra saken värre också. Det är nog en svår balansgång. Redan idag tänker vi (mamma och pappa) på hur vi ska minska riskerna att ni blir mobbade.
Jag tror det är viktigt att uppmuntra er att ha många vänner.
Viktigt att kunna ha flera vänner samtidigt.
Att syssla med lag idrott tror jag också kan vara bra (visst kan det förekomma mobbing där med men ändå). I bland brukar vi klaga på att det känns som om att ni alltid måste vara här med alla kompisar i stället för att gå bort. Men samtidigt är det nog bra med ett öppet hem. Personligen tycker jag det är riktigt trevligt när huset är fullt med ungar. Man bör nog faktiskt också tragiskt nog tänka lite på hur man klär barnen. Så ska det egentligen inte behöva vara men det är dumt att "utmana ödet". Ett barn idag kan ju bli mobbad för vad tusan som helst och det enda man kan göra är att försöka minska riskerna och hålla tummarna.

Men jag tror faktiskt att jag skulle tycka det var värre att få ett barn som mobbas. Det måste ju verkligen kännas som ett misslyckade som förälder. Där har man däremot ett stort ansvar som förälder. Det är ju vi som gett våra barn deras värderingar, ideal och respekt för andra individer. Jag har försökt förhöra er grabbar om vad som händer på rasterna på skolan. Vem som leker med vem och om det är någon som inte leker med någon. Men än verkar det lugnt. Jag ska göra allt i min makt för att ni inte ska att bli mobbade, inte mobbar andra (då kastar jag ut er) och att ni vågar ingripa om ni ser någon annan som mobbar. Vårat företag är också med och sponsrar i ett projekt som kallas nolltolerans mot mobbing.

Malte vår älsklings filosof

Ja du Malte. Du har haft mycket funderingar kring Sigge dessa dagar. Här om dagen undrade du om Sigge kommer att bli en räv när han blir stor. Fast det blir han nog inte och det tyckte du var bra. Sedan på kvällen ropade du och sa att du trodde Sigge var hungrig för det kurrade så mycket i hans mage. Och då låg Sigge där och spann så vackert. En kväll förra veckan bad jag er göra erat eget kvällsfika. När jag sedan kom till köket hittade jag vår lilla gottegris (du igen Malte) Tuggandes på sin egen macka. Vilken ni ser på bilden. Polarkaka med en kaka på hmm..... Fast du älskar ju båda så varför inte?

Sigge flyttar in

Pappa har inte lärt sig att säga nej men gnälla kan han. Men ingen behöver tycka synd om mig för det gör jag tillräckligt bra själv.

Fast det har ju hänt en del roliga saker i helgen också. Sigge har ju flyttat in. Och som han har gjort det. Här syns det att vi har saknat en till familjemedlem. Att det blev en katt i stället för ett litet syskon har ju bara mindre betydelse. Ingenting är sig likt längre. Katten är glad, charmig, busig och kelig. Fast nu tror jag han börjat tröttna på uppmärksamheten. Inte så roligt att ha fyra nyfikna familjemedlemmar som följer varje steg man tar och hänger över en när man ska skita och undrar vad det ska komma den här gången. I fredags efter dopet (Axel döpte kissen på vardagsrumsbordet med vatten från en kaffemugg) så åt alla fem milkshake som pappa gjort (mysigt).

Stopp i avloppet

Det nästa jag ska lära er grabbar när vi lärt er att läsa det är att säga NEJ. Ni tycker förmodligen att pappa är jätte bra på det, men egentligen är jag helt kass. Frågar någon om det finns någon frivillig så bara åker min arm upp. Det är lika naturligt som att blunda när jag sover. Sen vad dom har frågat om är liksom mindre viktigt. Satt härom dagen på ett hockey styrelse möte och kände mig usel. Jag hade lovat att fixa några grejer men hade missat det. När jag lämnade mötet tänkte jag att dom tror säkert att jag är lat och Obrydd. Jag funderade hur kan det ha blivit så här? Jag känner mig ju engagerad och brydd. Och det är nog det som är problemet. Man kan inte vara med överallt och ställa upp. Tillslut kan man inte fullfölja sina åtaganden helhjärtat utan allt blir bara "halvers". Just nu känns mitt liv lite som våran slaskho var förra månaden. Det var i princip stopp och lät man vattnet stå och rinna så fylldes det på mer än det försvann. Dagen efter mötet förstod jag att jag måste anteckna saker jag måste göra så att jag inte missar fler grejer. Jag bestämde mig för att skriva två staplar. En med saker som måste göras och en med saker jag vill göra. Jag skrev och skrev böt sida och skrev och skrev. Svor en stund över att jag gjort så lite i sommar, innan jag svor åt att dygnet har så få timmar. Började förstå att detta inte går i hop. Gick och startade tv: n som jag förövrigt inte sett på flera månader känns det som. Hade glömt många av sidnumren på textv som jag tidigare besökt dagligen. I fredags i bilen på väg att köpa dasspapper satt jag och funderade hur jag skulle ta mig ut detta. Måste göra något åt stoppet i slaskhon innan det svämmar över. Kunde liksom inte fatta att det gått så långt att jag glömt sidorna på textv. Lösningen blev faktiskt rätt enkel men tyvärr är det nog en kortsiktig lösning. Förutom dasspappret följde det hem en 42" plasma tv. Helgen har jag tillbringat i soffan och sett fotboll, film och bläddrat på textv. Nu har jag snart levt 29 år (sist jag kollade) av mitt liv och nu är det dags att börja planera vad man egentligen vill ha ut av livet! CARPE DIEM (igen)

TILLFÄLLIGT AVBROTT

PAPPA HAR RYKT I NÖDBROMSEN

OCH SAGT NEJ.

Första barnet flyttar hemifrån !!

Så var det det då dax igen. I morgon styr jag kosan mot Helsingborg. Jag skrev ju här om veckan att jag inte gillade att åka i från er. Men man kan ju tro att det är min stora hobby att lämna er. Fast så är verkligen inte fallet!
Däremot flyttade första barnet hemifrån idag. Det var du Malte som tröttnade på att jag alltid säger att du inte får fara till kompisar. Och i dag fick jag ett ultimatum
- Låt mig fara till en kompis annars flyttar jag.
- Men vart ska du flytta då ?
- Det säger jag inte. Hur ska du ha det?
- Ja, inte vill jag då att du ska flytta iaf.....
- Bra, skjutsa mig till kompisen då!
- Nej det blir ingen kompis idag. Jag vill ju vara med er i kväll.
- Ok då flyttar jag.
Sedan hör jag hur det smäller i dörren.
Efter 5 min tittar jag ut men kan inte se dig. Jag ber storebror cykla och kolla om han ser dig.
Efter en ganska lång stund är han tillbaka och meddelar att Malte har flyttat in i grannens redskapsbod. Och vägrar att komma hem.
Axel hade sagt att du har ju ingen mat. Och du hade svarat att han kanske kommer och hälsar på när han blir hungrig. Jag bad Axel gå dig och säga att pappa håller att göra Milkshake. Två minuter senare hade du flyttat hem igen. TACK OCH LOV.
Nu har hela familjen badat och druckit milkshake. Och i badet säger du "gullMalte" Borta bra men hemma bäst! Nog det skönt när alla är hemma.

Kortet är taget när du just flyttar. Den gula boden är ditt nya hem för en stund.
Nu syns vi inte förrän på söndag. Ta hand om mamma och var snälla.
Obs Hon har värsta göra om och köp ilet så nu är det upp till er att hålla koll på plånböckerna.
Och sätt lås på spargrisarna För nu är morsan på G
Älskar er.

Dåligt självförtroende

I kväll har vi varit på föräldramöte på er skola. Jag var med din fröken Malte, och mamma var med Axels. Allt verkar flyta på som det ska. Malte du har kommit in fint i din nya grupp men det var väl ingen överraskning. Du är ju lite som en camiliont väldigt anpassningsbar. Du Axel tror jag har taggat ner ganska rejält och det är skönt. I kväll när vi trodde du somnat hörde vi att du var vaken och ledsen. Du var så besviken att du inte kunde läsa. Vi tröstade dig och berömde dig på allt du är duktig på. Sen är det tyvärr så att du inte har värdens bästa själförtroende (du borde få lite av pappas). Och det blir så att du går in med en inställning att du inte kan vilket medför att du inte vill prova för du tycker det är så jobbigt att misslyckas. Vi som sitter brevid hör hur du läser riktigt bra men du hör det inte själv för din hjärna säger att du inte kan. När jag säger att jag hör precis vad du läser så säger du dumma öron till dina.

Att man aldrig lär sig !

Så har jag då gjort er besvikna igen!
I går var ni på hockeyträning (innebandy) Maltes första. Ni ska träna i hop några träningar innan det blir på is. Ni tyckte det var jätte kul och ni var grymt duktiga. När ni lagt er sa du Axel att du längtade så mycket efter att åka skridskor. Tidsoptimisten (pappa) hade precis innan du sa det kollat på sitt schema och sett att jag hade en rätt rejäl lucka mitt på dagen. Jag hade faktiskt själv funderat lite på att hinna med er till hockeyplanen. Och innan jag visste ordet av sa jag:
– Vet du Axel om du har tur kanske jag hinner följa er till planen i morgon men det är inte säkert. Du blev förstås överlycklig och då blir jag också glad. Det första du sa till mamma i morse var att du längtade så otroligt mycket. Och även Malte längtade. Hålet kom och krympte bit för bit. Tillslut tog jag mig från jobbet och på väg att hämta er började jag inse att det inte skulle gå. Jobbigt att se er komma och möta mig med uppspelta ögon. Bara fälla bomben "tyvärr grabbar vi kommer inte att hinna". Ni tog det bra, men visst såg jag att ni blev besvikna. Järnet hem för jag hade en hel del förberedelser kvar inför teorikvällen. Innan jag började med det hann jag hjälpa Dig Axel på med inlines och bära upp hockeymålet. Det var det närmaste vi kom hockey idag. Sorry grabbar i bland är jag en riktig skit pappa. Jag ville göra er glada men det blev helt fel. Varför inte bara vara tyst.

Till saken hör att jag dessutom fick avboka en klipptid som jag också tänkt klämma in på detta hål. Tidsoptimist var ordet.

Studentliv

Så var då studenten hemma på säker mark igen. Det kan vara bra att vara borta i bland för att verkligen uppskatta det man har här hemma. Vi har tillbringat helgen tillsammans och det blir alltid lite extra trevligt när man inte setts på några dagar. Konstigt nog så kändes det som att ni hade vuxit. Men det hör man ju ofta far och mor föräldrarna säga så visst kan det kännas så. Det kanske till och med är så. Inte vet jag. Student livet har varit rätt omtumlande. När vi anlände till skolan kunde man rätt snabbt lista ut vilka som var mina klasskompisar. Vi höjer nog medelåldern rätt rejält. Men rätt coolt är att man nu räknas som student och får ett studentkort med dess rabatter. Så nu åker man buss, tåg, flyg och går på hockey mm. med studentrabatt !!
HAHAHA men det känns som det är rätt viktigt att inte glömma kortet. Kan nog få svårt att övertyga någon att jag är student. En kanon fotbollsmatch hann jag avverka
Hammarby-AIK 1-2. Jag höll på Hammarby och satt på deras sektion men brinner väl inte speciellt mycket för någon av lagen. Jag jublade förstås när Hammarby tog ledningen. När sedan AIK tog över matchen och spelade riktigt bra började jag hoppas att dom skulle vinna. Och till slut lyckades dom sätta dit 1-2 vilket medförde att jag jublade även då vilket gjorde att en del tittade lite snett på mig. Fick säga till närmaste bänkgrannen att egentligen håller jag på Piteå för att lugna känslorna. Förövrigt är jag inte så förtjust i Stockolm. Jag tycket att trots det är så mycket folk där så verkar det finnas jättemånga ensamma. Och sen varför startar alla Stockholmare 5 minuter för sent så att dom måste stressa och små springa hela tiden. Och var är alla på väg egentligen? Konstigt folk.
Det var skönt när man landade på Kallax och gick i extra sakta mak till bilen.

3 av 4 sätter sig vid skolbänken i morgon

Så i morgon utsätter jag mig då igen för det jag tycker är det absolut värsta alla kategorier. Och det är faktiskt inte att plugga utan att lämna er och mamma. Det är i och för sig bara 4 dagar men jag får jämt en ohygglig separationsångest när jag eller ni ska bort. Har ni sovit hos farmor och farfar eller mormor och morfar bara en natt så är det så härligt och se er igen. Och fyra dagar själv på ett hotellrum hur ska det gå? Just nu känns det lite extra tungt för jag tycker vi haft ett underbart "flyt" sista veckorna. Ni har verkligen mognat under sommaren. Att jag sedan lämnar er för något så upplyftande som att sätta sig vid skolbänken igen gör ju inte saken bättre.

Jag har faktiskt längtat lite men i går och idag har jag läst några kapitel i en bok som heter "lära för att skriva". Vi skulle ha förberett oss genom att läsa några kapitel ur denna. Och efter att ha gjort det så försvann min längtan. Eller rättare sagt förbyttes mot oro. Jag läste typ 20 sidor och fattade verkligen ingenting. Och då menar jag åssit, inge, zero. Försökte igen läsa bara rubrikerna och jag tror den ska lära mig att skriva..... typ. Jaja inte likt mig att känna så här men jag blir faktiskt lite osäker om jag verkligen klarar detta. Men, men det får tiden utvisa.
Så i morgon ska jag alltså fånga dagen med att börja plugga. Men en snabbsökning på nätet visade att det var fotbollsderby (hammarby-AIK) på kvällen. Så på kvällen går jag nog på Råsunda så är då inte hela dagen bortkastad. Nu ska jag gå och packa. Ha det nu gott gubbar och sköt nu om värdens bästa mamma när jag är borta. Jag vill inte komma hem och hitta en slutkörd mamma. Jag älskar er alla och Längtar redan till Fredag för då blir det familjemys för hela slanten.

En dag på Ikea

I dag har vi tillbringat dagen på Ikea. En lyckad dag på alla sätt och vis. Ni gubbar har skött er exemplariskt så vi vuxna fick koncentrera oss på det vi kom för.

Att gå på Ikea är faktiskt lite som att gå på krogen.
Först försöker man komma i väg tid så slipper man köa. Väl inne ska man hänga in jackan (lämna in barnen). Man får en lapp som är rätt viktig att spara tills man ska hem. Sen äntrar man discot (butiken). I början ser man att tjejer som killar verkligen är på jakt. Killarna försöker "impa" på tjejerna genom att säga snälla saker. Typ vilka snygga ben du (bordet) har. Tjejerna svarar:
–Ja mycket snyggare än den där slampans (lampans) va? Tjejerna flänger om kring med något djuriskt i blicken och klämmer och känner på allt och alla. Ju närmare hemgången (utgången) man kommer ju tröttare blir killarna. Dom kryssar mellan stolar och fåtöljer och vilar. Hittar dom en säng så intar dom snabbt den med. Man ser att tjejernas blickar börjar förvandlas från djuriska till nästan panikslagna. Kommer dom verkligen att hitta det perfekta klippet? Kvällen (dagen) slutar ofta med något panik köp (ragg) som man hoppas ska duga. Man kan ju inte gå hem tomhänt. När man hämtat ut jackan (barnen) ser man killarna hängandes och dräglandens över någon korvvagn (shoppingvagn) som om dom precis sprungit ett 1500 m lopp. Dagen efter vaknar killarna med en otrolig huvudvärk efter ha tillbringat sena timmen med montering av alla slag. Tjejerna brukar oftast konstatera dagen efter att det blev ett rejält felköp.