Året börjar lida mot sitt slut.

Jaha, ett bra år börjar lida mot sitt slut. Och så här på slut tampen brukar jag alltid summera det gångna året och fundera vad som har varit bra respektive dåligt. Detta får jag återkomma med efter nyår. Ledigheten här med er har varit kanon, och jag tycker verkligen den kom lägligt. Vi har verkligen använt den till familjevård och tagit upp all förlorad pappatid. Det som kommer att hamna på minuskontot detta år är att jag tagit på mig alldeles för mycket uppdrag vilket förstås har tagit tid från papparollen. Fick en utskällning i går från förmodligen min trognaste läsare farmor som tyckte jag var värdelös på att lägga in nya inlägg. Men jag skriver ju om vad jag gör med er så för att ha något och skriva så måste jag ju göra något med er och det är det jag därför jag har så lite tid till detta. Men efter denna ledigheten har jag mycket att skriva om. Farmor firade vi föresten igår, hon fyller 60 i mitten av januari men vi passade på att fira nu när min syster med familj är hemma vid. Vi var och badade hela släkten i munksund och därefter blev det middag och lite lekar i Pitsund. Nu ska vi åka upp till "Kåbban" och fira nyår med goda vänner. Nu ska vi ha ett GOTT NYTT ÅR!! Och ett riktigt gott nytt år till alla andra som förvånande nog befinner sig här just nu.

julafton

Då har vi klarat av julaftonen för denna gången. Och jag får nog hålla med er gubbar att detta var den bästa julen i mitt liv. Det låter nog så varje år men för min del känns det som en extra lyckad julafton. Dagen började med att ni fick öppna varsitt paket som tomten lämnat när han under natten besökt oss. Han hade förstås även fikat upp fikat som ni ställt fram till honom kvällen innan. Efter det åkte vi till farmor och farfar där vi julbastade och åt gröt. Sedan blev det förstås kalle och hans vänner. Sedan kom faktiskt tomten (första gången han dök upp innan maten) och delade ut klappar till alla snälla barnen. Efter det blev det förstås en hel del mat. Typ rätt mycket, för att inte säga typ äckligt mycket. Men det hör ju till. Underbart gott! (tack mor)
På hem vägen hann vi även förbi mormor, morfar faster och farbröder. Och tro det eller ej men där blev det mer klappar och nog slank det även ner lite godsaker där. I dag har vi också ätit julbord. Denna gång hos mormor, och lika gott där (tack). Sedan har ni förstås lekt med era julklappar.

Tjock Steffes bantarblogg ligger på is och kommer att tas upp efter trettondagen när nya livet börjar. Då under namnet Supertjock Steffes bantarblogg.

Inget är som väntans tider

Dan före dan före dan före dan före dopparedan. Javisst nu är det nära. Och när jag ser på er och hur ni längtar så känns det som det var i går det var jag själv som låg där i sängen och inte kunde sova. I går klädde vi granen hela familjen och moster. I år lyckades jag efter många om och men hitta en riktig topp gran eller rättare sagt värdens bästa farfar hittade den. Jag är ganska kräsen när det gäller granar så innan jag bestämt mig så hann jag hugga tre stycken (så är det någon som är i behov av en stilig gran har jag 2 till övers). Julklappsinköpen börjar så smått lida mot sitt slut och i skrivande stund går jag in på näst sista timmen på jobbet innan jullovet.

Trots sömnproblem och all längtan tycker jag att ni sköter er exemplariskt. Men ni är ju väl medvetna att nissarna är aktiva med att kolla om barnen är snälla så här innan jul. Det har ju mamma och pappa påminnit er om typ 400 ggr senaste dagarna.


Så nu har jag bara en fråga så här innan jul.........var tog jul-tjärvarna och jillangerna vägen ??

påminnit, har påmunnit, man kan ju skriva fått påminna men jag vill skriva påmunnit

vad heter det igentligen...........jaja tror ni fattar vad jag menar iaf.

Räkningar

I går var lillebror överlycklig. Efter att jag hämtat er från skolan bad jag dig Malte hämta posten medans jag gick in. Efter några minuter kommer du in överlycklig och ropar:
- pappa skynda dig och kom.
- pappa, pappa kom NU och se vad jag och Axel har fått.
Jag tänkte direkt att det var ett julkort eller möjligtvis en kalas inbjudan eller något.
- Pappa skynda dig, jag och Axel har fått en räkning.
Och nog stämde det, en räkning från Kalle Anka adresserat Axel och Malte.
- Pappa snälla får jag ringa till Axel och berätta?

Jag frågade dig om du visste vad en räkning var och det visste du väl inte riktigt. När jag försökt att förklara och sagt att man bara får betala den. Så var det inte lika roligt längre. Men så sken du upp igen och sa:
- Skynda dig och öppna pappa det kanske följer med en leksak, för det brukar det göra med kalle tidningarna..........

Julfest

I dag var det julfest på skolan. Ni gick luciatåg och sjöng så vackert (oftast). Det är roligt att se er på scen, båda bröderna bus fulla av självförtroende (Axel var stjärngosse och Malte pepparkaksgubbe). Där släktar ni nog på pappa, ingen scenskräck där inte. Julstämmningen börjar så smått att infinna sig.

Inga mer svarta pluppar tack!!

Jaha gubbar. I morse hade jag ett alvaligt snack med er. Tycker vi har varit inne i en ond cirkel här ett tag. Mycket tjafs, bråk och höga röster. Försökte än en gång att förklara att detta här och nu är faktiskt livet. Och förmodligen det enda livet vi har så nu gäller det att ta vara på denna tid. Just denna stund kommer aldrig mera igen. Vill ni offra denna tid på tjafs och bråk?
Visst vore det trevligt om vi isället försöker ta vara på denna tid och ha trevligt. Vi ska inte ha massa "svarta pluppar" i livet med bråk. Vi lever här och nu och låt oss för guds skull göra det med lek, skratt och glada miner.
Vi beslöt att alla ska försöka göra sitt bästa så vi får väl se då.

Längtans tider

Efter en omtumlande resa till Stockholm så är jag nu hemma till vardagen igen. När jag gick på stan i Stockholm på vild jakt efter julklappar till er i torsdags så var det som om ni var överallt. När man varit 4 dagar utan er och längtar som värst, och går på stan är det som att stan är full av grabbar i eran ålder. Denna gången var det som om jag aldrig kom hem jag bara reste och reste. Planet var lite försenat och när jag anlänt Kallax så var bil nycklarna borta (pappa och nycklar hör inte riktigt i hop). När jag tillslut hittat dom insåg jag att jag inte skulle hinna täffa er den kvällen heller. Jag körde raka spåret till jobbet för att ha handledarteori. Och när jag sitter där och skriver in elever hör jag ett par bekanta röster. Mamma tittade förbi med er så vi skulle hinna träffa varandra (då pickade pappahjärtat). När jag kom hem hade ni förstås somnat. Mamma berättade att du Axel gråtit varje kväll för att du längtade efter mig. Tur att hon inte sa det när jag var där nere för då hade jag väl hoppat av skolan och kommit hem. Men nu är det dax att ta igen lite pappabarn tid.

Har krupit in i min studiebubbla igen!

Jo, nog lever jag alltid. Men det är just så pass. Minns inte riktigt om jag skrev det men sist som jag skulle ner till stockholm lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle skjuta studierna framför mig till sista veckan men vad hände. Nu sitter jag ju lika förbenat där igen. Pusst och stånk. Men men det är väl bara att acceptera att man inte har någon självdisiplin över huvud taget. Har inte hunnit säga det så mycket på sista tiden som man borde men jag älskar er i alla fall.
Ps. pappas morgonvikt 80,4 !!

Stoppa växthuseffekten

Höj bensinpriset till 30 kr, förbjud bilkörning, stäng alla fabriker gör vad som krävs!!

Detta är något era barn måste få uppleva helt enkelt. 2 minusgrader strålande sol och skidåkning i mitten av november underbart.

Legalt sjuk

Så äntligen fick jag då utslag på termometern (37,8) ojojoj nu är det synd om pappa det vill jag lova. Mamma har just varit och bäddat ner mig. Jag har bunkrat upp med Alvedon och halstabletter och lite vatten på sängbordet, för detta kan bli tufft. Kan rent vara så att detta är mitt sista inlägg vem vet?
För när pappa är sjuk då är han sjuk på allvar! Jag orkade förstås inte gå ut med soporna i dag och inte heller städa i hop i garaget som jag tänkt, för alla mina sista krafter gick åt till att ta mig till sängen. Som tur är har jag en väldigt förstående fru som stryker mig i pannan och tycker synd om mig. Inte någon som säger sluta kröjma utan hon förstår att alla sjukdomar drabbar mig extra hårt. Jag ska höra med henne om hon måste vaka över mig i natt eller om det inte är så farligt. Det kan vara skönt att ha ett rejält utslag på termometern om man hör tendenser till gorm, för nu är jag legalt sjuk !! Och inte bara lite!!

Visst finns det en god?? fe

Häromdagen när du hade feber och hostade som värst önskade jag att jag kunde byta plats med dig Axel. Och vips Så blev du frisk och pappa började insjukna. Så nog finns det en god fe eller en magisk ande någonstans (hmmmm).
I helgen har du Malte haft din första hockeycup. Du/ni var så otroligt duktiga och hade så roligt. Det blev en uddamåls förlust och en oavgjort. Farsdag har också passerat och Malte håller på med en farsdagspresent på "fritte" men den är inte riktigt färdig men jag får den nog idag.

Slicka inte på brevlådor

Ännu ett klassiskt datum att föra in i er blogg. Bloggen ska som sagt kompensera de där födelseböckerna man ska fylla i. Det bästa med att göra det på detta sättet med blogg är att man får med allt man vill. I dessa böcker finns ju att föra in mina första tänder, steg, ord osv. Men vad jag saknat i dessa böcker är vad som hände dig nyss Malte. Första gången man slickar på
järn utomhus på vintern. I dag öppnade du postlådan med munnen för att du hade andra grejor i händerna. Så nu kan vi anteckna den 8/11 2007 man gör det som bekant oftast bara en gång.

Axel har varit med mig på jobbet i dag också. Du har fortfarande feber (segt värre).

Malte spekulerar

Malte: Pappa, tror du Sigge blir en bra jaktkatt när han blir stor?

Pappa: Det tror jag säkert. Han kommer nog att fånga många råttor.

Malte: jaa, men jag menar tror du han blir en bra jaktkatt som är med på älg och björnjakt?

Pappa: vad menar du?

Malte: Jamen en sån som jägarna har i koppel och som skäller på björnar och älgar.

Pappa: jamen det är ju hundar.

Malte: men det kan också vara en katt. Min kompis hund kunde inte vara med på jakt när han var en valp men när han blev större blev han en jakthund. Så det blir säkert samma för Sigge.

Pappa: Mmmm kanske men han kan ju inte skälla.

Malte: Nej men han mjauar ganska högt.

Och en bild från Helloween

Sjukdomar & Jobb

Pappa brukar alltid skryta om att ni nästan aldrig är sjuka men nu är vi där i alla fall. Axel klagade i måndags på morgonen att du hade ont i huvudet och att du nog var tvungen att stanna hemma från skolan. Jag samspråkade snabbt med mitt samvete och minns tillbaka till min skoltid och måndag mornar. Jag konstaterade snabbt att du förmodligen bara var trött och ville slippa skolan och tvingade upp dig och skjutsade i väg er till skolan. När jag sedan hämtade er så såg du väldigt blek ut. Och efter att ha kollat med termometern (över 39 grader) så kom mitt dåliga samvete. Tänk att man inte litar på sina barn. Du tog förstås chansen att strö lite salt i pappas samvetes-sår och sa: Jag sa ju faktiskt att jag var sjuk i morse. I går fick du vara med mig på jobbet och i dag har du varit med mormor. Ni hade bakat massa gått fika som vi fikat upp i kväll. För rättvisans skull var jag och hämtade dig Malte i dag från "fritte" så att du också fick följa med mig och jobba en stund i dag. Axel har fortfarande feber så det blir jobb med pappa i morgon igen.

Vikt & längd rapport

Denna blogg skriver jag ju med tanken att ni ska ha kvar den senare i livet. I stället för dessa böcker man skulle ha skrivit med mina första tänder och mina först ord mm. Jag fick min sådan bok när jag fyllde 18 tror jag. Och det är ju verkligen jätteroligt att ha kvar. Men vi har som sagt slarvat med dessa, så denna blogg kom till av mitt dåliga samvete för dessa oifyllda böcker. Tyvärr startade bloggen 7 år försent men ändå. Här kommer lite vikt och ländrapport iaf. Vikt och längd är de högre siffrorna Axels och dom lägre Maltes. Fötterna föreställer Axels och pappas. Helt otroligt du har nästan lika stora som mig.

Flyttlasset har gått.

Så där ja. Då har vi installerat oss i Kåbdalis. I fredags var jag upp till Jörn och flyttade ner husvagn och förgård till parkeringen. I morse 05.00 lämnade jag hemmet för att förflytta hela vinterbohaget till vårat nya tillhåll. I torsdags grät du Axel igen för att vi skulle lämna Jörn, men när jag förklarade att om ni inte tycker det här är bra så finns ju Jörn alltid kvar så blev det lite bättre. Men det var på vippen mamma och pappa ändrade sig i sista sekund, vi gör ju det här mycket för er skull men då vill man ju att ni ska tycka det blir kul. Och visst knöt det sig i magen när man kom upp för att lämna denna härliga camping. Men när vi anlände till tomten och ni kom upp och fick se vad som väntade er så vände allt. Ni började direkt surra om att fara upp nästa helg, så detta kommer att bli kanon. De visade sig dessutom att två av grannarna hade barn och det var ju kul.
Just ja, då var det de där med cliffhanger'n. Ja vad ska man säga om nu någon på er skola skulle säga till er att min pappa är starkare än din så kan ni alltid kontra med att vår pappa är faktiskt årets kommuninnevånare! och i Tomelilla dessutom. Det är svår slaget!!!
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=82404&arkiv=False

Å tjock Steffes bantarblogg då?
Nu börjar jag på allvar i morgon!

Kåbdalis here we Come

I dag har det varit en händelserik dag både för er och er pappa. Ni har höstlov och har i dag varit med mamma och badat i Hortlax. Ni hade haft det jättekul! Två timmar bad och en timme dusch och bastu. Pappa och er farbror har i dag varit och köpt en tomt vid Kåbdalis. Vi har ju tillbringat de senaste vintrarna vid skidanläggningen i Jörn men nu kände vi att det var dax för något nytt. Efter att vi berättat denna goda (trodde vi) nyhet så har du Axel gråtit hejdlöst. Du är en verklig rutinmänniska som inte gillar förändringar. Fast visst förstår man att du kommer att sakna dina kompisar. Men vi hoppas och tror att detta är något ni kommer att ha nytta av en lång tid framåt. Malte gillade som vanligt läget. På hemvägen efter tomt köpet fick jag ett av de märkligaste telefonsamtal som jag har upplevt. Detta har jag nog anledning att återkomma med på torsdag. Märkliga saker kan man få vara med om. Vad allt detta rör sig om blir en "cliffhanger" till torsdag.

Mr bean & sport

Jaha gubbar, En riktigt myshelg börjar lida mot sitt slut. I går hade du Malte hockeyträning och sen åt vi en god middag. Kvällen avslutades sittandes och fläckvis liggandes i tv-soffan med godis och hela familjen såg Mr Bean. I morse hade du Axel hockeyträning. Du var inte speciellt sugen, utan sa att du hade ont i foten. Jag frågade om du ville sluta hockeyn och du vacklade lite fram och tillbaka. Men tillslut med lite stöd av mig beslöt vi att åka på träningen i dag och känna efter och sen ta ett beslut. Och det var nog det bästa som kunde hända för du var grymt bra vilket du själv kännde. Det första du sa när du kom till båset var "Jag har bestämt mig, jag slutar inte". KUL!

På tal om sport så avgörs fotbollsallsvenskan om en timme ungefär IFK Göteborg ligger i "vinnarhålet". Era kusiner har åkt hela vägen för att uppleva upplösningen live. Detta uppmärksammades av några tidningar där nere. Se http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=128&a=377636

Tillbaka till Verkligheten

Så där ja. Då var man ute ur studiebubblan igen. Jag tror jag skrev i något tidigare inlägg att mitt största problem med att ta upp studierna igen blir nog planeringen. Och när man läser på distans så är det liksom extra viktigt. Och trots min vetskap så satt jag där ändå sista veckorna med en trave böcker jag skulle ha läst för ett par veckor sen! visst är det fantastiskt. I går kom jag hem från Stockholm efter min andra träff. Hann nästan klart med allt (hann inte skriva om den sista boken).
Och vad händer nu när jag tittar ut från min kapsel? Jo där står ni, 20 större (känns det som) än när jag gick in. I dag uppträdde du Axel med en kompis på "Fire show". Ni sjöng Markoolio "jag orkar i inte mer" så den stolta pappan längst bak med kameran nästa grät. Vidare kan jag meddela att jag börjat fundera på att göra en Alex Schulman (sluta blogga). För jag säger som du sjöng i dag JAG ORKAR INTE MER. Men jag har några saker jag gärna vill skriva om så jag får uthärda ett tag till och suga på saken under tiden.

Tjock Steffes bantar blogg.
Efter mycket belönande för alla sidor i böcker och 4 dagar Hotelliv i Stockholm så har jag ingen kommentar........

Full fart framåt

Så där ja. Det här går ju riktigt bra. Så här tredje dagen i mitt nya liv vägde jag mig i morse och visst har det börjat att händ grejer. 0,4 kg inte mycket men ändå. Det var ju förändring jag ville ha. Tyvärr blev det åt fel håll så här i början 83.4 kg men men. Skulle nog inte ha tagit så mycket av den där gräddsåsen till lunchen i går. Men det är ju grymt gått till köttbullar. 11 st. faktiskt..........och 3 falukorvar.........och ganska rejält med mos. Men det är ju konstigt att det inte syntes på vågen att jag faktiskt åt lite morötter till........jaja det kanske visar sig till i morgon. Skulle förresten och träna i kväll men gymmet var faktiskt stängt. Det är sant........jag lovar............

Obs. bilden är ett fotomontage

/Steffe med storm steg mot 75 kg

Vandringen har börjat!

Har just varit och gett dig en Alvedon Axel. Du hade så ont i ett ben. När du sköljt ner den med lite vatten sa jag: - Drick lite mer vatten börjar den verka fortare. Men jag vill ju inte ha mer värk så jag dricker inget mer. Nej just det ja. Så det kan bli.
Att skriva denna dagbok tror jag faktiskt gjort mig till en bättre pappa. Men tänker lite extra på vad ni gör och säger och sedan pratar jag kanske lite mer med er också. Detta knep har jag nu tänkt att använda i min förvandlig (från barbapappa till stålmannen). Jag tänkte så här: eftersom jag tror att jag blivit en bättre pappa av att skriva dagbok så kanske det även funkar på bantandet. Om jag skriver om det så kanske jag bantar bättre (är idag kanske inte den bäste bantaren men förmodligen den mäste). Hmmm det kan funka.

Det kan ju även vara bra för er om det skulle bli så att ni går i pappas fotspår, och där någon gång i medelåldern upptäcker att ni blivit överviktiga. Tänk så bra att bara kunna plocka fram gammelgubbens bantnings recept. Ett snabbt och effektivt sätt att gå ner i vikt. I går var jag på mitt första träningspass. 30 min på träningscykel och 30 min på "vibrogym". En vibroplatta som vibrerar och sen gör man massa rörelser på den. (detta är förmodligen något ni kommer att garva åt om 30 år). Instruktören tittade lite oroat när jag ställde mig på plattan. Skulle hon lyckas få all denna massa i rörelse? Och nog tyckte jag att lamporna började blinka när hon startade maskinen. Men efter ett par sekunder vibrerade hela härligheten (och slutade inte riktigt förrän i duschen hemma). I morse vägde jag in mig och har satt som mål att väga 75 kg den 15/5 kl 8.00. Och eftersom det bara är ni som läser detta kan jag väl meddela att ingångsvikten är 83,0 kg.

Höst, surströmming och beach 2008

Jaha, nu kommer vi inte undan längre. Hösten är här. Just nu regnar det ute och träden fäller löv som aldrig förr. I dag tog jag ner förtältet på husvagnen och ni fick köra årets sista sväng med fyrhjulingen. I går åt vi surströmming på stugan (eller vi och vi ni åt lax). Det var grymt gått. Sedan försökte vi trotsa hösten med att dricka kaffe ute. Det gick en stund, men sen var det bara att krypa in vid brasan igen. Pappa har verkligen hatat hösten tidigare, men på senare år har jag börjat gilla den mer och mer. Det är ganska skönt att få lite rutiner och vardag igen.
Föresten så börjar jag ju nya livet i morgon (igen). Till sommaren ska ni ha en 10 kg lättare pappa med en rejäl tvättbräda. När folket vänder sig om när vi går på stranden kan ni stolt säga "det där, det är vår pappa". Visst har folk vänt sig om i år också men av andra orsaker. Ni kunde ju säga "den som rullar där, det är vår pappa”. Men, men ni har ju haft väldigt mycket pappa i sommar. Och nu dj---ar börjar det slanka sunda livet. hmmmmmm

Utvecklingssamtal

I dag har ni en stolt pappa bakom tangenterna. Vi har i dag haft utvecklingssamtal med dig Axel och din fröken. Vi hade väl på känn att det gått bra för dig i skolan, men nog var det med rätt mycket pirr ändå när vi gick dit. Förra året var ett rätt oroligt år för dig (och många av dina klasskompisar). Det var en hel del nya kompisar och roller skulle fördelas. Dessutom hade du en av de värsta 6års trotser som på denna jorden skådats tror jag. Det var mycket stök och stim och du hade det rätt jobbigt. Det jag upplevde som var värst det var att du var otrevlig mot oss och dina kompisar. Men på vårkanten började allt att lugna ner sig upplevde vi. Under sommaren har du gjort en mer eller mindre personlighetsförvandlig. Från att vara en grabb som hade svårt att leka och framför allt rätta in sig i andras lekar har du nu förvandlats till en dödsskön gubbe som anpassar sig med alla, låter andra bestämma och är trevlig och glad. Fast det är ju vad vi har upplevt här hemifrån. Nu skulle det bli spännande att höra hur det funkar i skolan. Och visst hade det funkat bra där med. Fröken öste komplimanger över dig. Hon är verkligen gjord för dig och har del i din förvandling. Vad är det som gör henne så bra då?

Ja, till att börja med så säger hon att hon gillar barn med energi (och det har du ju så det räcker och blir över).

Hon verkar otroligt pedagogisk och glöder verkligen för sin uppgift att lära.

Hon fokuserar på de bra sakerna.

Och har tydliga regler och en röd tråd.

Hon har valt att inte låsa sig vid nått speciellt sätt att lära utan använder alla möjliga metoder. Och hon motiverar det med att alla barn är olika och lär sig på olika sätt.

Nu hoppas jag (och tror) att det ska fortsätta i denna anda och det känns riktigt bra att lämna dig på skolan.

Mobbing

Har just läst på aftonbladets hemsida om mobbing. Mobbing måste ju vara ett av det sjukaste som finns. Och det är något som verkar finnas i alla åldrar det ändrar bara karaktär med åren. Det är så hemskt och sorgligt att se barn som far illa av just detta. Men det är ett svårt problem att lösa. Jag vet att lärare gör allt i sin makt för att stoppa mobbingen. Men det räcker tydligen inte. Jag har ingen kunskap att bedöma om det ökar eller minskar men jag vet att det finns.
Det är bara att inse fakta att ni grabbar kommer att komma i kontakt med mobbing varse ni vill eller inte. Detta är en av de saker som får en att våndas när man tänker på att ni blir äldre.
Någon gång har jag funderat på vad jag skulle välja, om man fick välja mellan att någon av ni skulle bli mobbad eller bli mobbare?
Att se sitt barn bli mobbad och förtryckt av andra barn måste vara ett av det jobbigaste som finns. Vad skulle man göra? Jag vet själv att jag skulle bli galen. Jag skulle konfrontera barn, lärare, föräldrar riva ner himmel och helvete om det skulle behövas. Men det kan ju faktiskt bara göra saken värre också. Det är nog en svår balansgång. Redan idag tänker vi (mamma och pappa) på hur vi ska minska riskerna att ni blir mobbade.
Jag tror det är viktigt att uppmuntra er att ha många vänner.
Viktigt att kunna ha flera vänner samtidigt.
Att syssla med lag idrott tror jag också kan vara bra (visst kan det förekomma mobbing där med men ändå). I bland brukar vi klaga på att det känns som om att ni alltid måste vara här med alla kompisar i stället för att gå bort. Men samtidigt är det nog bra med ett öppet hem. Personligen tycker jag det är riktigt trevligt när huset är fullt med ungar. Man bör nog faktiskt också tragiskt nog tänka lite på hur man klär barnen. Så ska det egentligen inte behöva vara men det är dumt att "utmana ödet". Ett barn idag kan ju bli mobbad för vad tusan som helst och det enda man kan göra är att försöka minska riskerna och hålla tummarna.

Men jag tror faktiskt att jag skulle tycka det var värre att få ett barn som mobbas. Det måste ju verkligen kännas som ett misslyckade som förälder. Där har man däremot ett stort ansvar som förälder. Det är ju vi som gett våra barn deras värderingar, ideal och respekt för andra individer. Jag har försökt förhöra er grabbar om vad som händer på rasterna på skolan. Vem som leker med vem och om det är någon som inte leker med någon. Men än verkar det lugnt. Jag ska göra allt i min makt för att ni inte ska att bli mobbade, inte mobbar andra (då kastar jag ut er) och att ni vågar ingripa om ni ser någon annan som mobbar. Vårat företag är också med och sponsrar i ett projekt som kallas nolltolerans mot mobbing.

Malte vår älsklings filosof

Ja du Malte. Du har haft mycket funderingar kring Sigge dessa dagar. Här om dagen undrade du om Sigge kommer att bli en räv när han blir stor. Fast det blir han nog inte och det tyckte du var bra. Sedan på kvällen ropade du och sa att du trodde Sigge var hungrig för det kurrade så mycket i hans mage. Och då låg Sigge där och spann så vackert. En kväll förra veckan bad jag er göra erat eget kvällsfika. När jag sedan kom till köket hittade jag vår lilla gottegris (du igen Malte) Tuggandes på sin egen macka. Vilken ni ser på bilden. Polarkaka med en kaka på hmm..... Fast du älskar ju båda så varför inte?

Sigge flyttar in

Pappa har inte lärt sig att säga nej men gnälla kan han. Men ingen behöver tycka synd om mig för det gör jag tillräckligt bra själv.

Fast det har ju hänt en del roliga saker i helgen också. Sigge har ju flyttat in. Och som han har gjort det. Här syns det att vi har saknat en till familjemedlem. Att det blev en katt i stället för ett litet syskon har ju bara mindre betydelse. Ingenting är sig likt längre. Katten är glad, charmig, busig och kelig. Fast nu tror jag han börjat tröttna på uppmärksamheten. Inte så roligt att ha fyra nyfikna familjemedlemmar som följer varje steg man tar och hänger över en när man ska skita och undrar vad det ska komma den här gången. I fredags efter dopet (Axel döpte kissen på vardagsrumsbordet med vatten från en kaffemugg) så åt alla fem milkshake som pappa gjort (mysigt).

Stopp i avloppet

Det nästa jag ska lära er grabbar när vi lärt er att läsa det är att säga NEJ. Ni tycker förmodligen att pappa är jätte bra på det, men egentligen är jag helt kass. Frågar någon om det finns någon frivillig så bara åker min arm upp. Det är lika naturligt som att blunda när jag sover. Sen vad dom har frågat om är liksom mindre viktigt. Satt härom dagen på ett hockey styrelse möte och kände mig usel. Jag hade lovat att fixa några grejer men hade missat det. När jag lämnade mötet tänkte jag att dom tror säkert att jag är lat och Obrydd. Jag funderade hur kan det ha blivit så här? Jag känner mig ju engagerad och brydd. Och det är nog det som är problemet. Man kan inte vara med överallt och ställa upp. Tillslut kan man inte fullfölja sina åtaganden helhjärtat utan allt blir bara "halvers". Just nu känns mitt liv lite som våran slaskho var förra månaden. Det var i princip stopp och lät man vattnet stå och rinna så fylldes det på mer än det försvann. Dagen efter mötet förstod jag att jag måste anteckna saker jag måste göra så att jag inte missar fler grejer. Jag bestämde mig för att skriva två staplar. En med saker som måste göras och en med saker jag vill göra. Jag skrev och skrev böt sida och skrev och skrev. Svor en stund över att jag gjort så lite i sommar, innan jag svor åt att dygnet har så få timmar. Började förstå att detta inte går i hop. Gick och startade tv: n som jag förövrigt inte sett på flera månader känns det som. Hade glömt många av sidnumren på textv som jag tidigare besökt dagligen. I fredags i bilen på väg att köpa dasspapper satt jag och funderade hur jag skulle ta mig ut detta. Måste göra något åt stoppet i slaskhon innan det svämmar över. Kunde liksom inte fatta att det gått så långt att jag glömt sidorna på textv. Lösningen blev faktiskt rätt enkel men tyvärr är det nog en kortsiktig lösning. Förutom dasspappret följde det hem en 42" plasma tv. Helgen har jag tillbringat i soffan och sett fotboll, film och bläddrat på textv. Nu har jag snart levt 29 år (sist jag kollade) av mitt liv och nu är det dags att börja planera vad man egentligen vill ha ut av livet! CARPE DIEM (igen)

TILLFÄLLIGT AVBROTT

PAPPA HAR RYKT I NÖDBROMSEN

OCH SAGT NEJ.

Första barnet flyttar hemifrån !!

Så var det det då dax igen. I morgon styr jag kosan mot Helsingborg. Jag skrev ju här om veckan att jag inte gillade att åka i från er. Men man kan ju tro att det är min stora hobby att lämna er. Fast så är verkligen inte fallet!
Däremot flyttade första barnet hemifrån idag. Det var du Malte som tröttnade på att jag alltid säger att du inte får fara till kompisar. Och i dag fick jag ett ultimatum
- Låt mig fara till en kompis annars flyttar jag.
- Men vart ska du flytta då ?
- Det säger jag inte. Hur ska du ha det?
- Ja, inte vill jag då att du ska flytta iaf.....
- Bra, skjutsa mig till kompisen då!
- Nej det blir ingen kompis idag. Jag vill ju vara med er i kväll.
- Ok då flyttar jag.
Sedan hör jag hur det smäller i dörren.
Efter 5 min tittar jag ut men kan inte se dig. Jag ber storebror cykla och kolla om han ser dig.
Efter en ganska lång stund är han tillbaka och meddelar att Malte har flyttat in i grannens redskapsbod. Och vägrar att komma hem.
Axel hade sagt att du har ju ingen mat. Och du hade svarat att han kanske kommer och hälsar på när han blir hungrig. Jag bad Axel gå dig och säga att pappa håller att göra Milkshake. Två minuter senare hade du flyttat hem igen. TACK OCH LOV.
Nu har hela familjen badat och druckit milkshake. Och i badet säger du "gullMalte" Borta bra men hemma bäst! Nog det skönt när alla är hemma.

Kortet är taget när du just flyttar. Den gula boden är ditt nya hem för en stund.
Nu syns vi inte förrän på söndag. Ta hand om mamma och var snälla.
Obs Hon har värsta göra om och köp ilet så nu är det upp till er att hålla koll på plånböckerna.
Och sätt lås på spargrisarna För nu är morsan på G
Älskar er.

Dåligt självförtroende

I kväll har vi varit på föräldramöte på er skola. Jag var med din fröken Malte, och mamma var med Axels. Allt verkar flyta på som det ska. Malte du har kommit in fint i din nya grupp men det var väl ingen överraskning. Du är ju lite som en camiliont väldigt anpassningsbar. Du Axel tror jag har taggat ner ganska rejält och det är skönt. I kväll när vi trodde du somnat hörde vi att du var vaken och ledsen. Du var så besviken att du inte kunde läsa. Vi tröstade dig och berömde dig på allt du är duktig på. Sen är det tyvärr så att du inte har värdens bästa själförtroende (du borde få lite av pappas). Och det blir så att du går in med en inställning att du inte kan vilket medför att du inte vill prova för du tycker det är så jobbigt att misslyckas. Vi som sitter brevid hör hur du läser riktigt bra men du hör det inte själv för din hjärna säger att du inte kan. När jag säger att jag hör precis vad du läser så säger du dumma öron till dina.

Att man aldrig lär sig !

Så har jag då gjort er besvikna igen!
I går var ni på hockeyträning (innebandy) Maltes första. Ni ska träna i hop några träningar innan det blir på is. Ni tyckte det var jätte kul och ni var grymt duktiga. När ni lagt er sa du Axel att du längtade så mycket efter att åka skridskor. Tidsoptimisten (pappa) hade precis innan du sa det kollat på sitt schema och sett att jag hade en rätt rejäl lucka mitt på dagen. Jag hade faktiskt själv funderat lite på att hinna med er till hockeyplanen. Och innan jag visste ordet av sa jag:
– Vet du Axel om du har tur kanske jag hinner följa er till planen i morgon men det är inte säkert. Du blev förstås överlycklig och då blir jag också glad. Det första du sa till mamma i morse var att du längtade så otroligt mycket. Och även Malte längtade. Hålet kom och krympte bit för bit. Tillslut tog jag mig från jobbet och på väg att hämta er började jag inse att det inte skulle gå. Jobbigt att se er komma och möta mig med uppspelta ögon. Bara fälla bomben "tyvärr grabbar vi kommer inte att hinna". Ni tog det bra, men visst såg jag att ni blev besvikna. Järnet hem för jag hade en hel del förberedelser kvar inför teorikvällen. Innan jag började med det hann jag hjälpa Dig Axel på med inlines och bära upp hockeymålet. Det var det närmaste vi kom hockey idag. Sorry grabbar i bland är jag en riktig skit pappa. Jag ville göra er glada men det blev helt fel. Varför inte bara vara tyst.

Till saken hör att jag dessutom fick avboka en klipptid som jag också tänkt klämma in på detta hål. Tidsoptimist var ordet.

Studentliv

Så var då studenten hemma på säker mark igen. Det kan vara bra att vara borta i bland för att verkligen uppskatta det man har här hemma. Vi har tillbringat helgen tillsammans och det blir alltid lite extra trevligt när man inte setts på några dagar. Konstigt nog så kändes det som att ni hade vuxit. Men det hör man ju ofta far och mor föräldrarna säga så visst kan det kännas så. Det kanske till och med är så. Inte vet jag. Student livet har varit rätt omtumlande. När vi anlände till skolan kunde man rätt snabbt lista ut vilka som var mina klasskompisar. Vi höjer nog medelåldern rätt rejält. Men rätt coolt är att man nu räknas som student och får ett studentkort med dess rabatter. Så nu åker man buss, tåg, flyg och går på hockey mm. med studentrabatt !!
HAHAHA men det känns som det är rätt viktigt att inte glömma kortet. Kan nog få svårt att övertyga någon att jag är student. En kanon fotbollsmatch hann jag avverka
Hammarby-AIK 1-2. Jag höll på Hammarby och satt på deras sektion men brinner väl inte speciellt mycket för någon av lagen. Jag jublade förstås när Hammarby tog ledningen. När sedan AIK tog över matchen och spelade riktigt bra började jag hoppas att dom skulle vinna. Och till slut lyckades dom sätta dit 1-2 vilket medförde att jag jublade även då vilket gjorde att en del tittade lite snett på mig. Fick säga till närmaste bänkgrannen att egentligen håller jag på Piteå för att lugna känslorna. Förövrigt är jag inte så förtjust i Stockolm. Jag tycket att trots det är så mycket folk där så verkar det finnas jättemånga ensamma. Och sen varför startar alla Stockholmare 5 minuter för sent så att dom måste stressa och små springa hela tiden. Och var är alla på väg egentligen? Konstigt folk.
Det var skönt när man landade på Kallax och gick i extra sakta mak till bilen.

3 av 4 sätter sig vid skolbänken i morgon

Så i morgon utsätter jag mig då igen för det jag tycker är det absolut värsta alla kategorier. Och det är faktiskt inte att plugga utan att lämna er och mamma. Det är i och för sig bara 4 dagar men jag får jämt en ohygglig separationsångest när jag eller ni ska bort. Har ni sovit hos farmor och farfar eller mormor och morfar bara en natt så är det så härligt och se er igen. Och fyra dagar själv på ett hotellrum hur ska det gå? Just nu känns det lite extra tungt för jag tycker vi haft ett underbart "flyt" sista veckorna. Ni har verkligen mognat under sommaren. Att jag sedan lämnar er för något så upplyftande som att sätta sig vid skolbänken igen gör ju inte saken bättre.

Jag har faktiskt längtat lite men i går och idag har jag läst några kapitel i en bok som heter "lära för att skriva". Vi skulle ha förberett oss genom att läsa några kapitel ur denna. Och efter att ha gjort det så försvann min längtan. Eller rättare sagt förbyttes mot oro. Jag läste typ 20 sidor och fattade verkligen ingenting. Och då menar jag åssit, inge, zero. Försökte igen läsa bara rubrikerna och jag tror den ska lära mig att skriva..... typ. Jaja inte likt mig att känna så här men jag blir faktiskt lite osäker om jag verkligen klarar detta. Men, men det får tiden utvisa.
Så i morgon ska jag alltså fånga dagen med att börja plugga. Men en snabbsökning på nätet visade att det var fotbollsderby (hammarby-AIK) på kvällen. Så på kvällen går jag nog på Råsunda så är då inte hela dagen bortkastad. Nu ska jag gå och packa. Ha det nu gott gubbar och sköt nu om värdens bästa mamma när jag är borta. Jag vill inte komma hem och hitta en slutkörd mamma. Jag älskar er alla och Längtar redan till Fredag för då blir det familjemys för hela slanten.

En dag på Ikea

I dag har vi tillbringat dagen på Ikea. En lyckad dag på alla sätt och vis. Ni gubbar har skött er exemplariskt så vi vuxna fick koncentrera oss på det vi kom för.

Att gå på Ikea är faktiskt lite som att gå på krogen.
Först försöker man komma i väg tid så slipper man köa. Väl inne ska man hänga in jackan (lämna in barnen). Man får en lapp som är rätt viktig att spara tills man ska hem. Sen äntrar man discot (butiken). I början ser man att tjejer som killar verkligen är på jakt. Killarna försöker "impa" på tjejerna genom att säga snälla saker. Typ vilka snygga ben du (bordet) har. Tjejerna svarar:
–Ja mycket snyggare än den där slampans (lampans) va? Tjejerna flänger om kring med något djuriskt i blicken och klämmer och känner på allt och alla. Ju närmare hemgången (utgången) man kommer ju tröttare blir killarna. Dom kryssar mellan stolar och fåtöljer och vilar. Hittar dom en säng så intar dom snabbt den med. Man ser att tjejernas blickar börjar förvandlas från djuriska till nästan panikslagna. Kommer dom verkligen att hitta det perfekta klippet? Kvällen (dagen) slutar ofta med något panik köp (ragg) som man hoppas ska duga. Man kan ju inte gå hem tomhänt. När man hämtat ut jackan (barnen) ser man killarna hängandes och dräglandens över någon korvvagn (shoppingvagn) som om dom precis sprungit ett 1500 m lopp. Dagen efter vaknar killarna med en otrolig huvudvärk efter ha tillbringat sena timmen med montering av alla slag. Tjejerna brukar oftast konstatera dagen efter att det blev ett rejält felköp.

Nu rycker vi upp oss

Måste snart byta namn på min blogg. Typ elendesbloggen eller sjukstugan eller kanske dysterknuten. Det har varit mycket död och sjukdomar senaste inläggen. Men ibland kommer dessa saker upp varse man vill eller inte. Sista tiden har det varit mycket sånt runt om kring oss. Tråkigt, jobbigt och sorgligt men samtidigt är det nyttigt. För som vi alla vet efter regn kommer solsken och då ska man gå stärkt ur denna kris och ta vara på dagen. Carpe diem fånga dagen.
Och kanske lika viktigt quam minimum credula postero lita ej på morgondagen. För någon gång kommer den inte att finnas där (morgondagen alltså)
Ett av mina favorit ordspråk. Nu ska jag gå och fånga dagen eller rättare sagt kvällen pussa er godnatt och se lite friidrott. och vi syns i morgon. Nästa inlägg lovar jag går i solskenets tecken. Sovgott igelkott.
.

En snäll och elak tumör

Bilden tagen idag

Den 28/8 i fjol opererade du Axel bort en knöl du haft på bröstet. En verkligt omtumlande resa som äntligen fick ett slut. Allt började egentligen vid din födsel. Redan första dagen såg vi att du hade en liten knöl mitt på bröstbenet. Läkarna uppmärksammade också detta men kunde ge oss det lugnande beskedet att det rörde sig om ett "storkbett" (typ födelsemärke). Detta skulle försvinna inom de närmaste dagarna eller i värsta fall inom ett år.
När vi var på ett års kontroll så hade den inte försvunnit utan snarare vuxit. Vi fick en remiss till barnavdelningen på Piteå lasarett. Dom tyckte detta inte var något att oroa sig för utan det var ett storkbett eller möjligtvis ett nystan med blodkärl. Inget som behövde röntgas utan det skulle försvinna. När du skulle fylla sex hade knölen vuxit sig stor som en pingisboll ungefär och jag ringde en barnläkare igen. Vi fick komma och visa upp den och nu beslöt dom för att röntga. Först en skift röntgen som inte visade något. Sen fick du komma på ett ultraljud. Läkarna trodde fortfarande att detta var ett nystan av blodkärl men skulle för säkerhetskull skicka upp bilderna till Sunderby sjukhus. Ett par dagar senare blev vi uppringda av läkaren som meddelade att det inte var något nystan utan det var något annat.

Känslan förändrades ungefär här för mamma och pappa. Vi hade hela tiden varit rätt lugna men nu gick allt så fort och läkarna ringde kvällar och vi behövde aldrig vänta på några tider. Du fick komma på en magnet röntgen och bilderna skickades till Sunderbyn. Jag försökte pressa läkaren som genomförde röntgen vad det var, men han svarade att vi nog inte behövde oroa oss. Sent en kväll ringde en läkare igen och förklarade att läkare från ett flertal sjukhus kollat på bilderna och kommit fram till att det måste opereras. Pappa-hjärtat stannade och sen kom frågorna.
– Vad är det?
- Vi vet faktiskt inte.
– Vad tror ni att det är då?
- Vi vill inte spekulera.
- Men jag måste få veta. Du kan inte få mig att tro att han är den första som drabbats av detta.
- Det vi vet är att det är en ..........tumör av något slag.
För mig är tumör= cancer och en snar död.
Han försökte att lugna mig men nu trodde jag inte mer på någon läkare.
Han försökte igen men han hördes långt bort och enda ordet jag hörde var tumör. Till slut hade han i alla fall fått mig att förstå att en tumör inte alls bör vara cancer utan något helt ofarligt.
- ok, det är en tumör som ni tror är ofarlig så det är alltså en godartad ?
- nja, en godartad är en tumör som inte växer. Och denna knöl var 2 cm när vi upptäckte den och nu är den 6 cm.
men som sagt misstänker vi inte att det är något farligt.
Så min son har alltså en elakartad tumör som är helt ofarlig.
Det var en bra läkare som faktiskt tillslut lugnat mig. Fast nu blev det en orolig tid för både mamma och pappa. Vi försökte prata om det och lugna varandra. Det blev 1 besök till Sunderbyn och efter det blev det beslutat att den 28/8 skulle du få operation på Universitetssjukhuset i Umeå.
Där blev vi väl mottagna dagen innan och vi fick träffa läkaren som skulle operera dig. Alla läkare hade ju hela tiden sagt att det i inte verkade vara någon fara så vi valde att lyssna på dessa och försöka att inte överreagera. Nu fick vi tillbringa tiden där på en barncancer avdelning så visst fick man lite panikkänslor emellanåt. Frukosten innan operationen var jobbig. Att sitta här och se alla barn utan hår som det märktes tillbringat den mesta tiden av sin uppväxt just här var förstås tungt. Operationen gick bra och på kvällen lämnade vi Sjukhuset med lättare steg än när vi kom. Läkaren hade berättat att innehållet var något geléaktigt som dom skulle skicka på analys men han var helt övertygad att det inte var någon fara. Ett par veckor senare fick vi beskedet att denna tumör var något helt ofarligt och att du skulle bli helt återställd. Under hela denna tid var du grym grabben. Super duktig på att ta prover, ligga still i röntgen osv. och aldrig något gnäll. Den snälla läkaren tog också bort dina spikar i armen i samma sövning. Ett gott slut på en orolig tid. Och visst har denna saga förändrat mig som pappa det tror jag. Och det till något bättre.
Axel och Malte: Carpe diem quam minimum credula postero!!!

Elias äventyret del 2

Del 1

Visst avtog angreppen men vi fick fortsätta fajtas med dom envisaste. Vi började komma bort från den värsta sankmarken och stigen framför oss blev mer stenig. Nu skulle vi alla sättas på hårda prov för nu började det vara riktigt brant. Efter en oändlig tid fick vi då äntligen syn på skylten. Gömd under en jättelik klippa och nästan omöjlig att upptäcka såg vi då ingången. Pappa kände direkt att här behövs en riktig man med stort mod. Jag harklade mig och sa att jag går först. De andra tittade stolt och imponerat på denna modiga man. Man såg i barnens ögon att det var stolta, och man väntade bara att dom skulle säga ”det där är vår pappa” Jag tog några raska steg fram och tittade ner på den minimala öppningen. Jag såg hur mormor först tittade på öppningen och sedan på mig och säger – men hur ska det där gå. Jag tittade ner på min mage och förstod att vi hade ett problem. Hur ska vi få ner Barbapappa i den där lilla öppningen? Jag kände att svetten pärlades i pannan när jag började klämma mig ner. Då kom tanken vad finns här nere i grottan? Själv var jag rätt övertygad att Elias inte fanns kvar där nere men risken är ju rätt stor att någon annan flyttat in. Och i värsta fall kanske en hel arme med insekter. Jag tände ficklampan klev ner med benen och allt gick bra tills jag skulle ner med magen. Det kilade rätt bra på båda sidorna och även fram och bak. Jag såg oron i barnens ögon men till slut. PLOPP det lät som när man drar korken ur en vin flaska och sen var hela härligheten nere. Jag kröp in en bit i grottan och sedan ropade jag till de andra att kusten var klar. Snabbt och smidigt slak först barnen ner och sen kom morfar (dryga 60 år) ner. Vi utforskade grottan och konstaterade att den var tom. Inga arméer och ingen Elias. Barnen och morfar försvann upp genom detta lilla hål och upp i säkerheten. Nu var det bara jag och magen kvar. Jag tänkte att gick det ner måste det ju gå upp. Fast när man ska uppåt har du ju inte samma hjälp av tyngdlagen. Efter mycket svett och bök och ett par repiga solglasögon såg jag då åter dagens ljus. Vi fortsatte upp till bergets topp där vi intog våran medhavda matsäck. Vi spanade över vyerna innan vi började nerstigningen. Tre timmar senare var vi tillbaka vid bergets fot och kunde trötta och nöjda konstatera att vi lyckats med utmaningen.

Storebror räkan.

Här kommer in bild på kattens storebror. Han heter "Räkan" och bor alltså i grannhuset.Rätt gullig eller?

Tillökning i Familjen

Till alla som undrat, kan vi då äntligen meddela den glada nyheten. Nu blir det tillökning hos familjen Vikström. Bullen är i ugnen och under gödning. Än är han bara 4 veckor men tiden går ju fort. Nu blir det spännande att följa ännu en unge växa upp. Vi har inte sagt något till barnen än eftersom vi inte bestämt till hundra procent om vi ska behålla honom. Detta är förstås ett svårt beslut som vi måste ta inom kort. Det som talar för är att det förmodligen blir en väldigt gullig och snäll unge om den brås på mamma. Och visst skulle det vara supermysigt. Men det som talar emot är framför allt att det blir jobbigt att upp fostra ännu en unge. Börja om med pink och bajs. Och det blir ju svårt att fara till Jörn. Ska han följa med blir det ju jobbigt. Och det går inte lämna honom hemma alltför mycket heller. Vi vet att det är en pojke och helst skulle vi vilja ha en liten tjej. Vidare vet vi ju inte heller hur det funkar när det är närmaste grannen som är mamma. Som jag ser det kan det bli en hel del svartsjuka. Fast det får man väl ta då. Vidare kostar det ju en hel del också. I framtiden lär han väl springa runt och göra alla grannar på smällen, så förmodligen måste vi kastrera honom. Har hört att det är väldigt dyrt. Att han är svart det tycker vi är gulligt. Så det mesta lutar väl åt att vi behåller honom. Nu ska han bara äta och bli större. Dom ska väl helst var 8 veckor innan man tar dom. I morgon kan jag lägga ut en bild på hans brorsa.

Tankar om skolan

Ja, nog var det alltid med blandade känslor när vi hela familjen tog oss till Axels första skoldag.
Första skoldagen började faktiskt kl 17.30 så vi kunde gå allihopa och det var ett bra upplägg.
Lite pirrigt var det nog för er gubbar med det släppte fort. Axel hade ju precis samma klass som i fjol, medan däremot du Malte som började förskoleklass fick en hel del nya vänner. På vägen till uppropet sneddade vi över fotbollsplanen som man spelat så många matcher på, sommar som vinter. Och det pirrade i magen och man minns precis hur kul det var på rasterna. Vi fortsatte mot skolan och ju närmare vi kom så knöt det sig mer och mer i magen. När vi kom fram sneglade jag på klassrummet man suttit i så många gånger. Det var där man fick sitta om man inte kunde sitta still utan att busa. Jag minns min tid här på skolan med blandade känslor. Som förmodligen de flesta gör.
O ena sidan alla roliga minnen för livet. Men samtidig minns jag skoltiden som något mycket jobbigt och faktiskt ganska hemsk många gånger. Men vi människor är ju väldigt olika och jag tror helt enkelt inte jag är skapt för att sitta i en skolbänk. Jag har aldrig kunnat sitta still. Och har alltid varit ”klassens clown” spelat allan och förmodligen varit en pina för mina klasskompisar och framförallt lärarna. Egentligen har jag nog alltid haft ganska lätt för att lära mig saker så det är liksom inte det som felat. Men för mig känns det jobbigt att veta att ni nu ska tillbringa minst 12 år i skolan. Jag kommer att göra allt för att det ska gå bra för er och att ni inte ska bli skoltrötta allt för tidigt. Men samtidigt vet jag ju att äpplet inte faller långt från trädet. Och nog ser jag mycket Steffe i dig Axel. Men det kändes bra med fröken och visst kommer detta att bli sten kul (första åren iaf).

På tal om det där klassrummet så har jag faktiskt ett minne att jag smet ut genom fönstret när jag var tillsagd att inte lämna rummet. Och med tanke på gårdagens inlägg fattar ni säkert det där med äpplet !!

Och BTW så fick jag i dag veta att jag kommit in på en utbildning på lärarhögskolan i Stockholm………..hahahahaahah där fick ni alla tvivlade och förtvivlade fröknar och magistrar ………….nu är jag er i hasorna hahaha !!!!

Ett överläge som blev underläge

Så var det då gjort! Första skoldagen för dig Axel. Och Malte började förskoleklass. Jag ska sammanfatta mina känslor om det i morgon (Haha säger ni som följt min blogg).
Tänkte bara skriva om en annan incident som hände i kväll. Du och jag Axel kom ihop oss i kväll. egentligen inget allvarligt men jag var trött och du lyssnade inte så bra. När jag bett dig komma in typ 7 ggr. och du sa jag ska bara........ då brann det för din trötta pappa. Jag gick ut och hämtade dig och kastade in dig i ditt rum. Sedan gjorde jag lillebror klar för kvällen och la mig och läste för honom. Då kom du ut ur ditt rum och sa att du också ville höra. Jag förklarade att du hade "sumpat" din kvällsläsning. Mera gråt och du sprang in i vårat sovrum. Bra ropade jag och du kommer inte ut före du slutat gråta, tänkt över vad som gått fel och funderat ut vad du ska säga till pappa. Ett typ 2 sek var du förstås ute. Jag kastade in dig igen och låste dörren (obs inget jag brukar göra men nyckel satt i dörren så det blev bara så). (Obs igen! Om det är förbjudet att låsta in sina barn så gjorde jag inte alls det). Jag fortsatte och läsa för lillebror när plötsligt vår dörr smälls igen och någon låser in oss. Socialtjänsten tänker jag först. Men sen hör jag din ljuva stämma Axel.
- Du får inte komma ut om du inte läser för mig.
Du hade förstås smitit ut genom balkongdörren sprungit runt huset, hämtat samma nyckel som jag just låst in dig med. Och nu satt jag där.
- Snälla Axel försökte jag.
– Bara om du läser för mig.
– Kommer inte på fråga. Släpp ut mig nu!
– Glöm det.
Jag tänkte hur löser jag detta nu då? jag kan ju inte ge med mig. Men jag kan ju inte heller sitta här hela kvällen. Läge för lite hot!
– Du Axel det där du har surrat om att du vill ha. Och som vi nästan lovat du ska få. Det kan du fet glömma om jag inte är ute härifrån inom 5 sek.
– Ok pappa och förlåt för att jag inte lyssnade.
Klick och sen var det jag som körde skutan igen.......puh....
Sen fick jag gå på toa och skratta tyst för mig själv.

Av jord är du kommen.......

Så var då "gammelmormor" begravd. Det blev en fin och värdig avslutning på ett långt liv. Så här i efterhand känns det rätt att ni inte följde med. Begravning och minnesstunden varade i över 4 timmar. Det var mycket tal, sång, telegram åsså lite mer tal, sång och små prat. Trevligt för oss vuxna men ni hade nog klättrat på väggarna efter en timme. Så ni hade det säkert betydligt trevligare med värdens bästa farfar som skött er i dag. Pappa klarade sig rätt bra från våldsamma gråt och snörvlingsattacker. Men visst kom det någon tår men det tror jag ingen såg. Jag brukar inte sjunga med i psalmerna när vi är i kyrkan. Men i dag tyckte jag alla sjöng så lågt så jag tänkte att jag får väl dra mitt strå till stacken. Jag tog i och sjöng lite lagom lågt. Fast en av pappas kännetecken är en väldigt kraftfull röst som får de flesta andras att blekna. Tyckte själv att det lät riktigt vackert tills min kära fru utbrister i begravningens enda gapskratt. Hon stöter mig i sidan och ber mig sluta sjunga...........Jaja sen fick dom klara sig utan mig. Men som jag sagt tidigare även solen har fläckar!
Vila i frid kära "gammelmormor"

Begravning

På Fredag begravs er gammelmormor (Mammas mormor). Mamma och jag har diskuterat hurvida ni ska följa med eller inte. Vi har väl haft lite olika syn på det. Jag tycker i och för sig att gå på begravning är en sak man helst av allt aldrig skulle vilja göra. Fast även om de är jobbigt just för stunden så tycker jag att det känns som en lättnad att få delta och lättare att gå vidare när det är gjort. Jag hör till den skaran som har väldigt lätt till tårar och gråter hejdlöst fast jag kanske inte haft någon jättenära relation med den avlidne. Samtidigt tycker jag denna skulle kunna vara en bra första begravning att gå på. Jag tror det kommer att bli en ganska odramatisk och fin avslutning på ett långt liv. Hon var 94 år och har varit senil en längre tid och hon slapp ligga och lida vilket alla förstås tycker var skönt. Jag vet ju att ni så småningom kommer att komma i kontakt med döden och begravningar varese man vill eller inte. Mamma tycker å sin sida att barn inte har något att göra på en begravning där vederbörande man knappt träffat. Och det accepterar jag. Det kan nog vara sant att man inte kan göra detta som något avdramatiserande. Utan att när döden väl tränger sig på och det ligger någon nära där i stället så blir det nog otroligt smärtsamt i alla fall. Och skulle det ha varit någon ni kände skulle ni naturligtvis ha varit med. Men tyvärr måste jag säga att det kommer fler tillfällen.......

Helgen som gick

Glömde att redovisa helgen i går. Fredag följde vi med rantarfamiljen nummer 1 och fiskade i en tjärn i Långträsk. Ni barn lekte mest "Turtles" i skogen. Så det blev mest vi pappor som fiskade. Fruarna hade fullt upp med att hålla mysfaktorn i bivaken. De eldade värmeljus, käkade godis, grillade korv och drack vin. Sånt som hör hemma på en fiske tur.......hmmm.

Sedan sov vi i husvagnen på mormors och morfars stuga. Era två mista kusiner kom och bodde med oss lördag till södag. Det blev mer fiske och fyrhjuling och andra stug grejer.

Detta fruktansvärda spöke fick bilisterna på storforsvägen att nästan göra i brallan i kväll.

Skönt att se att det bara var du Malte. Obs lägg märke till vad pappa har slarvat med gräsklippningen i diket senaste tiden. Jag fick slita ont men nu är det gjort!

Dumma skit pappa

"Dumma skitpappa" är vad du Malte brukar kalla mig när du inte får som du vill. Vi har under en tid försökt få dig/er att använda andra ord även om ni blir väldigt arga. Vi säger att så där säger man inte. För ett tag sen sa jag till dig att du inte fick gå till en kompis för att klockan var för mycket. Jag såg att du blev jättearg och jag tänkte nu kommer det (dumma skit pappa). Men jag såg att du bet dig i läppen och försökte att uttrycka dig lite mildare. Och resultatet blev

- jag tycker inte om dig pappa.

Och det satt som en knytnäve rakt på hakspetsen. Aldrig tidigare har någon av er sårat mig med ord men jag fick en klump i magen. Det är nog det sista en förälder vill höra av sitt barn. Jag vacklade till och höll nästan på att säga

- Snälla Malte kalla mig dumma skitpappa i stället.

Men men ........ vi tog ett snack vid kvällsläsningen att jag blev riktigt ledsen när du sa så. Du sa att du älskade mig. Men inte så mycket när du inte får gå till kompisar. Jag tror att tanken var god. Och att det faktiskt gått in vårat tjat. Men slutresultatet blev smärtsamt.

Öronproppar

Dessa är två öronproppar (trodde jag) följde med ett set med cyklop, snorkel som du Malte fick i present. Här om dagen frågade Axel vad det var för något och jag förklarade att de var ett par proppar som skulle hindra vattnet att tränga in i öronen. Senare på kvällen sa du
Axel: - du pappa de där propparna du visade mig var inte öronproppar som du sa.
Pappa: -Nähä (förvånat)
Axel: -Nej för jag provade dom på lillebror och dom var för stora. Men sedan provade jag de i hans näsa och där passade dom perfekt. Så de är nog näsproppar så man inte ska behöva hålla för näsan när man dyker.

Tänk att man fortfarande som 36 åring får lära sig något nytt.

(Tack till Erran för tipset.)
Föresten heter det örproppar eller öronproppar? jag får väl fortsätta att lära mig.

ÄNTLIGEN

I går hade du Axel fotbollscup och bad-kalas i Norrstrandspoolen. Cupen gick rätt bra, fast jag tror nog allt att det inte bara är pappa som tappat sin kondis och byggt på lite extra kilon under sommaren. Ditt löpsteg såg väldigt tungt ut igår. I dag började jag mitt pappajobb! (pappa ledighet) Det började på bästa sätt med strålade sol. Jag säger som Gert Fyllking ÄNTLIGEN!

Vi packade badgrejerna plockade med en av Maltes kompisar "Leonardo" och drog till Norstrandspoolen. Jag tänkte att där är det nog lugnt eftersom de flesta nog har börjat om att jobba. När vi närmade oss området blev jag lite osäker om det stängt för säsongen eftersom det såg ut som det rullat ut en stor rosa matta över hela området. När vi närmade oss kunde jag pusta ut. Det var bara lite fler semesterfirare än jag som tänkte göra ett sista försök att bygga på sommarbrännan. Och man kan lugnt konstatera att det inte varit någon kanonsommar med vädret. När vi tillslut hittat en liten plats att ställa ner påsen på så åkte vi rutschkana. Malte och Leonardo hade inte åkt den på ett tag så jag fick följa med upp första åket. Ni fick åka ner och sen tänkte jag ta trappan ner. Men det hade hunnit bli rätt lång kö bakom oss och när jag vände om och började tränga mig mot trappen hörde jag en "snorunge" säga till sin kompis - gubben vågade inte. Innan jag hann fatta vad som hände hade jag vänt om tagit fart svingat mig ut i rutschkanan och tänkte nu ska dom få se att gubben visst vågar och kan köra fort. Och fort gick det. Jag tyckte att hela ställningen krängde till i varje kurva och än en gång blev jag påmind att sommarens frestelser påverkat min kroppshydda. Sen kom nästa tanke. Tänk om det är ett litet barn efter nästa kurva som inte kör så fort, och som också får erfara min goda sommar. Hann precis se tidningsrubrikerna framför mig innan jag nådde vattnet och stänkte ner två tredjedelar av den rosa mattan. "Barbapappa körde ihjäl 4 åring i rutschbana" eller "Katastrof när fetto välte rutschbana med massa lekande barn" Han säger han blev provocerad av en snorunge.

Jaja, sen åkte ni intensivt i ca 4 timmar. Och hade det jätteroligt!

Vänner för livet

Det är så roligt att se er nu på dagarna. Ni är ett litet gäng på 5-6 grannungar som springer omkring och leker och bygger kojor mm. I går var vi på middag hos en av mina barndomsvänner som bodde på samma gata som mig. Och tänk att för ca. 30 år sedan var det vi som sprang omkring precis som ni gör idag. Han har 2 barn som ni gillar att leka med. Och i dag ska min barndomsväns Mor och far på middag hos min mor och far. Ganska läckert, det är liksom vänner i 3 generationer. Tänk att vänner samlar man på sig hela livet. Redan från det du föds börjar du få vänner i föräldragrupper, sen kommer det dagiskompisar, skolkompisar, lagkamrater, grannar, jobbarkompisar, kompisars kompisar, barnens kompisars föräldrar osv. Sista vännerna finner man kanske på hemmet så småningom. Det är ungefär som vågorna efter en båt, ju längre du kör ju bredare blir vågen bakom med vänner. Av mitt gäng från mammas gata umgås jag regelbundet med 3 st. av 4. Dessutom var vi ett tag 5 av 6 på vårt jobb som kommer från denna beryktade gata (idag är vi 4). Vänner är något man ska vara rädd om och vårda. De bästa vännerna finns ju trots allt kvar hela livet. Så om 30 år grabbar kanske ni sitter och äter middag med vännerna från igår någonstans och kollar på när era barn leker tillsammans. Min käre vän från igår är en som är otroligt duktig på att vårda sina vänner, han är duktig på att titta förbi eller ringa en signal och kolla läget. Det är verkligen en av mina svagheter. Trots att jag själv blir väldigt glad om någon av mina vänner bara ringer för att kolla hur jag har det, så har jag svårt för att få det gjort själv. Hur svårt kan det egentligen vara? Det blir mitt kall att se till att ni blir bättre än pappa. Pappa har ju också tid att förbättra sig om han nu vill.