Så var då äntligen expeditionen framme vi bergets fot. Alla var spända på hur eftermiddagen skulle utveckla sig. Skulle vi orka ända till toppen? Fanns verkligen den mytomspunna grottan? Var kanske till och med Elias fortfarande vid livet och kvar i grottan? Ja, frågorna var många. Gruppen hade ju dessutom två nybörjar 
klättrare med, vilket gjorde pappa lite nervös. Skulle mamma och mormor verkligen palla trycket och skulle de orka. Det får tiden utvisa. Pappa, Malte, Axel och Morfar hade bestigit detta berg redan för 3 år sen, och dessutom hade Pappa, Malte och Jacob bestigit Ursberget tidigare. Alla tog några djupa andetag tittade varandra i ögonen sen började det den svåra klättringen. Det gällde att inte ta ut sig för mycket i början för det skulle bli en lång dag det visste pappa. De hann inte speciellt långt förrän det stötte på det första stora problemet. Bara ett par meter från stigen reste 
sig en jättelik myrstack. Hela stigen var full av dessa små krigare som gjorde allt för att stoppa expeditionen. Gruppen skickade fram de tappraste grabbarna först (Axel och Malte). Pappa intog position längst bak med god uppsikt över slagfältet. Efter några minuters kamp vinkade grabbarna fram de övriga deltagarna. Slaget var vunnet och pappa sprang med bultande hjärta över slagfältet.
Skylten vid bergets fot hade visat Eliasgrottan 1,0 nu hade vi gott cirka 20 minuter och tankarna hade börjat gå ”var det 1 km eller kan det ha varit 1 mil”. Nu hade vi lämnat de ljusa stigarna och skogen tätnade mer och mer. Doften av koskit från den närliggande bondgården låg som en tät ridå i skogen. Den sunkiga marken gungade under fötterna och plötsligt och nästan helt oförberett dök nästa anfall upp. Denna gång kom anfallet inte helt oväntat från luften. Luften fylldes av dessa små elaka myggor. Vi insåg att vi snabbt behövde extra skydd. Vi gömde oss under en nyfallen tall som vinden hade slitit med i någon vårstorm. Snabbt fick mormor fram myggmedlet som vi baddade in våra svettiga kroppar med.
Fortsättning följer……
klättrare med, vilket gjorde pappa lite nervös. Skulle mamma och mormor verkligen palla trycket och skulle de orka. Det får tiden utvisa. Pappa, Malte, Axel och Morfar hade bestigit detta berg redan för 3 år sen, och dessutom hade Pappa, Malte och Jacob bestigit Ursberget tidigare. Alla tog några djupa andetag tittade varandra i ögonen sen började det den svåra klättringen. Det gällde att inte ta ut sig för mycket i början för det skulle bli en lång dag det visste pappa. De hann inte speciellt långt förrän det stötte på det första stora problemet. Bara ett par meter från stigen reste 
sig en jättelik myrstack. Hela stigen var full av dessa små krigare som gjorde allt för att stoppa expeditionen. Gruppen skickade fram de tappraste grabbarna först (Axel och Malte). Pappa intog position längst bak med god uppsikt över slagfältet. Efter några minuters kamp vinkade grabbarna fram de övriga deltagarna. Slaget var vunnet och pappa sprang med bultande hjärta över slagfältet.Skylten vid bergets fot hade visat Eliasgrottan 1,0 nu hade vi gott cirka 20 minuter och tankarna hade börjat gå ”var det 1 km eller kan det ha varit 1 mil”. Nu hade vi lämnat de ljusa stigarna och skogen tätnade mer och mer. Doften av koskit från den närliggande bondgården låg som en tät ridå i skogen. Den sunkiga marken gungade under fötterna och plötsligt och nästan helt oförberett dök nästa anfall upp. Denna gång kom anfallet inte helt oväntat från luften. Luften fylldes av dessa små elaka myggor. Vi insåg att vi snabbt behövde extra skydd. Vi gömde oss under en nyfallen tall som vinden hade slitit med i någon vårstorm. Snabbt fick mormor fram myggmedlet som vi baddade in våra svettiga kroppar med.
Fortsättning följer……
3 kommentarer:
Väntar med spänning...
Vilken rysare - alla dessa monsturösa insekter!! Min man beundrar ert mod.
Den kommer den kommer. Och beträffande din man var det tur att han inte följde.......
jacob
Skicka en kommentar