Så har jag då gjort er besvikna igen!
I går var ni på hockeyträning (innebandy) Maltes första. Ni ska träna i hop några träningar innan det blir på is. Ni tyckte det var jätte kul och ni var grymt duktiga. När ni lagt er sa du Axel att du längtade så mycket efter att åka skridskor. Tidsoptimisten (pappa) hade precis innan du sa det kollat på sitt schema och sett att jag hade en rätt rejäl lucka mitt på dagen. Jag hade faktiskt själv funderat lite på att hinna med er till hockeyplanen. Och innan jag visste ordet av sa jag:
– Vet du Axel om du har tur kanske jag hinner följa er till planen i morgon men det är inte säkert. Du blev förstås överlycklig och då blir jag också glad. Det första du sa till mamma i morse var att du längtade så otroligt mycket. Och även Malte längtade. Hålet kom och krympte bit för bit. Tillslut tog jag mig från jobbet och på väg att hämta er började jag inse att det inte skulle gå. Jobbigt att se er komma och möta mig med uppspelta ögon. Bara fälla bomben "tyvärr grabbar vi kommer inte att hinna". Ni tog det bra, men visst såg jag att ni blev besvikna. Järnet hem för jag hade en hel del förberedelser kvar inför teorikvällen. Innan jag började med det hann jag hjälpa Dig Axel på med inlines och bära upp hockeymålet. Det var det närmaste vi kom hockey idag. Sorry grabbar i bland är jag en riktig skit pappa. Jag ville göra er glada men det blev helt fel. Varför inte bara vara tyst.
Till saken hör att jag dessutom fick avboka en klipptid som jag också tänkt klämma in på detta hål. Tidsoptimist var ordet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tidsoptimist var ordet!! Det måste vara något i generna för jag är också en obotlig optimist vad det gäller att hinna väldigt många saker på inte tillräckligt med tid.. hmm.. men ibland får man till det=) Det är inte kul att göra barnen (och sig själv) besvikna men dom förstår ju iaf att din önskan var att åka skridskor ihop men tiden räckte inte till. Jag är fullständigt övertygad om att det kommer att bli av snart. Kram/syster
Japp systeryster snart blir det. Det är ett löfte. Däremot är jag inte så säker på att dom verkligen förstår utan bara känner sig svikna. Men man kan ju hoppas dom fattar. /kramar mistebror
Skicka en kommentar