Stopp i avloppet

Det nästa jag ska lära er grabbar när vi lärt er att läsa det är att säga NEJ. Ni tycker förmodligen att pappa är jätte bra på det, men egentligen är jag helt kass. Frågar någon om det finns någon frivillig så bara åker min arm upp. Det är lika naturligt som att blunda när jag sover. Sen vad dom har frågat om är liksom mindre viktigt. Satt härom dagen på ett hockey styrelse möte och kände mig usel. Jag hade lovat att fixa några grejer men hade missat det. När jag lämnade mötet tänkte jag att dom tror säkert att jag är lat och Obrydd. Jag funderade hur kan det ha blivit så här? Jag känner mig ju engagerad och brydd. Och det är nog det som är problemet. Man kan inte vara med överallt och ställa upp. Tillslut kan man inte fullfölja sina åtaganden helhjärtat utan allt blir bara "halvers". Just nu känns mitt liv lite som våran slaskho var förra månaden. Det var i princip stopp och lät man vattnet stå och rinna så fylldes det på mer än det försvann. Dagen efter mötet förstod jag att jag måste anteckna saker jag måste göra så att jag inte missar fler grejer. Jag bestämde mig för att skriva två staplar. En med saker som måste göras och en med saker jag vill göra. Jag skrev och skrev böt sida och skrev och skrev. Svor en stund över att jag gjort så lite i sommar, innan jag svor åt att dygnet har så få timmar. Började förstå att detta inte går i hop. Gick och startade tv: n som jag förövrigt inte sett på flera månader känns det som. Hade glömt många av sidnumren på textv som jag tidigare besökt dagligen. I fredags i bilen på väg att köpa dasspapper satt jag och funderade hur jag skulle ta mig ut detta. Måste göra något åt stoppet i slaskhon innan det svämmar över. Kunde liksom inte fatta att det gått så långt att jag glömt sidorna på textv. Lösningen blev faktiskt rätt enkel men tyvärr är det nog en kortsiktig lösning. Förutom dasspappret följde det hem en 42" plasma tv. Helgen har jag tillbringat i soffan och sett fotboll, film och bläddrat på textv. Nu har jag snart levt 29 år (sist jag kollade) av mitt liv och nu är det dags att börja planera vad man egentligen vill ha ut av livet! CARPE DIEM (igen)