Begravning

På Fredag begravs er gammelmormor (Mammas mormor). Mamma och jag har diskuterat hurvida ni ska följa med eller inte. Vi har väl haft lite olika syn på det. Jag tycker i och för sig att gå på begravning är en sak man helst av allt aldrig skulle vilja göra. Fast även om de är jobbigt just för stunden så tycker jag att det känns som en lättnad att få delta och lättare att gå vidare när det är gjort. Jag hör till den skaran som har väldigt lätt till tårar och gråter hejdlöst fast jag kanske inte haft någon jättenära relation med den avlidne. Samtidigt tycker jag denna skulle kunna vara en bra första begravning att gå på. Jag tror det kommer att bli en ganska odramatisk och fin avslutning på ett långt liv. Hon var 94 år och har varit senil en längre tid och hon slapp ligga och lida vilket alla förstås tycker var skönt. Jag vet ju att ni så småningom kommer att komma i kontakt med döden och begravningar varese man vill eller inte. Mamma tycker å sin sida att barn inte har något att göra på en begravning där vederbörande man knappt träffat. Och det accepterar jag. Det kan nog vara sant att man inte kan göra detta som något avdramatiserande. Utan att när döden väl tränger sig på och det ligger någon nära där i stället så blir det nog otroligt smärtsamt i alla fall. Och skulle det ha varit någon ni kände skulle ni naturligtvis ha varit med. Men tyvärr måste jag säga att det kommer fler tillfällen.......