Det är så roligt att se er nu på dagarna. Ni är ett litet gäng på 5-6 grannungar som springer omkring och leker och bygger kojor mm. I går var vi på middag hos en av mina barndomsvänner som bodde på samma gata som mig. Och tänk att för ca. 30 år sedan var det vi som sprang omkring precis som ni gör idag. Han har 2 barn som ni gillar att leka med. Och i dag ska min barndomsväns Mor och far på middag hos min mor och far. Ganska läckert, det är liksom vänner i 3 generationer. Tänk att vänner samlar man på sig hela livet. Redan från det du föds börjar du få vänner i föräldragrupper, sen kommer det dagiskompisar, skolkompisar, lagkamrater, grannar, jobbarkompisar, kompisars kompisar, barnens kompisars föräldrar osv. Sista vännerna finner man kanske på hemmet så småningom. Det är ungefär som vågorna efter en båt, ju längre du kör ju bredare blir vågen bakom med vänner. Av mitt gäng från mammas gata umgås jag regelbundet med 3 st. av 4. Dessutom var vi ett tag 5 av 6 på vårt jobb som kommer från denna beryktade gata (idag är vi 4). Vänner är något man ska vara rädd om och vårda. De bästa vännerna finns ju trots allt kvar hela livet. Så om 30 år grabbar kanske ni sitter och äter middag med vännerna från igår någonstans och kollar på när era barn leker tillsammans. Min käre vän från igår är en som är otroligt duktig på att vårda sina vänner, han är duktig på att titta förbi eller ringa en signal och kolla läget. Det är verkligen en av mina svagheter. Trots att jag själv blir väldigt glad om någon av mina vänner bara ringer för att kolla hur jag har det, så har jag svårt för att få det gjort själv. Hur svårt kan det egentligen vara? Det blir mitt kall att se till att ni blir bättre än pappa. Pappa har ju också tid att förbättra sig om han nu vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar